|
Hur mycket hårdrockare är du egentligen – du bär ju en Anthrax-tröja på en del bilder?
– Njae, T-shirten hade stylisten med sig och var bara snygg…
Vad lyssnar du på i hårdrocksväg?
– Den hårdrock jag lyssnar på är i så fall gammalt 70-tal; AC/DC, Deep Purple, Zeppelin och sånt. Jag gillar energin, men har svårt att se mig släpa på en kasse öl på Sweden Rock. Det finns något otrendigt ursprungligt i hårdrocken.
Vilken mer musik lyssnar du på?
– Just nu blandskivor som min svåger skickar till mig med allt möjligt alternativt. Annars är det nog Anna Ternheim som gjort mig mest berörd de senaste åren – vilken laserröst!
Vad händer efter sommarturnén?
– Vi ska för första gången skaffa oss en replokal. Det ska bli så kul! Att ha ett fast ställe med kaffekokare och bananflugor. Jag tror det kommer att påverka låtskrivandet i höst väldigt mycket. För övrigt, så ska jag ta igen tid med familjen.
Hur känner du Wille Crafoord – han har visst skrivit låten Leende med kniv på senaste plattan Hund?
– Wille är en kompis från 80-talet som vi alla känner. De andra vänstrade rätt ofta med Just D på turnéer.
Varför skriver du mest om kärlek med "olycklig knorr"?
– Varför handlar så ofta romantiska (amerikanska) filmer om kvinnor som bryter upp och lämnar en tråkig blek karl och träffar mannen i sitt liv som det inte blir någonting med? Men jag har skrivit kärlekslåtar (med lyckligare knorr, red. anm.) också. ”Ett och noll” och ”En ny skön värld”.
”Vi jobbar på
och finns...”
Vilken tycker du är er bästa spelning?
– Spelningen på Riddarholmen i Stockholm under vattenfestivalen. Jag var och såg Blur på samma scen två dagar innan och visste att vi skulle lira där senare. Det blev en sjuhelvetes lång och härlig uppladdning.
Och vilken är då den sämsta?
– Den vi gjorde på en födelsedag för någon chef på bokningsbolaget. Dom satt i ett annat rum och struntade i oss. Vi söp oss knall och spelade i alla fall. Huga…
Hur funkar det att få ihop familjelivet med artistlivet?
– Vi är ju hemma rätt mycket. Det är nog värre för turnerande musiker. Jag tror det är viktigt att kliva in i matchen när man kommer hem - helst inte som ett utskitet lingon...
Blir det några fler exotiska musikresor, typ Cuba?
– Säffle…? Nej, visst skulle det vara kul att spela in en platta på en karibisk ö. Vi har pratat så mycket om det, men det blir aldrig av. Ofta på grund av nåt logistiskt, eller att vi när allt kommer omkring ändå vill vara i en studio som vi känner till och trivs i.
Hur ser du på Internets betydelse för er musikspridning?
– Jag tror många tjuvladdar eller köper hem en låt i taget. Lite trist för oss som ser oss som ett albumband. Men samtidigt tror jag att det gör att fler kommer till spelningarna. Det går inte att ladda ner ett gig…
Vad tror du er framgång beror på? Och vad tycker du själv är det bästa med BKO?
– Vi jobbar på och finns, gör bra spelningar och får ny publik. Att vi varierar oss och sjunger på svenska, det gör det lättare att få en relation till låtarna.
Vad gör du om tio år?
– Det jag gör i dag, förhoppningsvis med BKO. Var eller för hur många vet jag ju inte, men det gör inte så mycket. Jag tror inte jag kommer syssla med något annat än musik och låtskrivande i alla fall.
TEXT & FOTO: LILL ERIKSSON |
- för nöjes skull 
