PREMIÄR. Nej, Kajan hade nog inte gillat att det var så många personer i lokalen på Lunds stadsteater. På premiären av humorshowen 500 igår kväll fanns inte en stol ledig och förväntningarna lyste i människors ansikten långt ut på Kiliansgatan.
Delaktig publik
Varför har det dröjt så länge tills vi nu får se er göra något nytt?
– Vi gör både tv, långfilm och scenshower. När man gör det ena kan man inte samtidigt göra det andra. Det tar tid att göra bra saker, förklarar Anders Jansson och Johan Wester som blev kända i hela Sverige med sitt sketchprogram Hipphipp!. Till teatern denna galakväll hittade både österrikare och svenskar bosatta i Polen, men naturligtvis fanns också publik från närmare håll, som Barsebäck, Falkenberg och så de högljudda Malmöborna längst fram i salongen. Mitt i smeten satt stackaren från Furulund som fick parkera bilen på en cykelbana, efter att ha letat parkering och irrat runt på stadens enkelriktade gator. Scenariot beskrevs ingående på en stor stadskarta inför en mycket intresserad publik.
Enkelt och lärorikt
Denna var till stor del involverad i föreställningen, eller ska vi kanske kalla det för en historielektion? Alla får nämligen ett kort med fakta om en historisk person, som till exempel kung Attila, H C Andersen, eller Judy Garland och den personen representerar man under hela kvällen. Det är dock inget besvärande arbete. Man behöver varken klä ut sig, svara på historiska frågor eller stiga upp på scenen. Om man inte vinner en massa godispåsar förstås, som den i sällskapet mycket unge Martin gjorde efter att ha brädat alla vuxna i en handuppräckningsutmaning. Itzhak och Tiffany Persson är ju inte med i 500. Varför blev det just historia den här gången?
– Vi har länge velat göra en humorshow om historia och nu har vi hittat en rolig inramning med våra 500 historiska personer, säger Anders Jansson och Johan Wester som har hittat de mest oväntade kopplingar mellan kända profiler från förr. Duon provar något helt nytt, som sig själva och utan mer rekvisita än en långskaftad mikrofon, en dator och ett gäng godispåsar. Visst har man lagt på lite ljus och ljud, men det är enkelt, opretentiöst och påminner många gånger om en urballad historielektion där klassens pajaser slängt ut fröken ur klassrummet och själv tagit över rodret för undervisningen. |