”Finns inget piano på Ven?”

REGISSÖRSBESÖK. I torsdags gästade filmaren och regissören Jan Troell Ven utanför Landskrona, tillsammans med musikprofessor Hans Pålsson och konstnären Claes Eklundh, för en exklusiv visning av dokumentären Färgklang. Publikintresset var stort, en extra visning fick sättas in i all hast, och kanske har vi sett grogrunden till en återkommande, större, filmfestival på Ven. Arrangören Björn Larsson har redan fått löfte om en ”Filmbåt” av Ventrafiken om intresset finns.

Biograf i lada

På konstnärsgården Marielund har en av ladorna byggts om till en provisorisk biograf och producent Göran Gunér hälsar publiken välkommen genom att konstatera att dokumentärfilmen har svårt att ta sig igenom det kommersiella biograffiltret.

   Den nya tekniken möjliggör däremot att filmen kan komma till publiken istället för tvärtom, menar han. Gunér sluter därmed cirkeln, den moderna biografens rötter ligger i kringresande filmförevisare som vid 1900-talets början ställde upp sina filmprojektorer i tält och bygdegårdar för att bjuda på ”lefvande bilder” (det finaste märket av projektorer hette The Biograph och gav sedan namnet till biografen när den blev stationär). 

Konstarter möts

I Färgklang möts två konstyttringar, måleriet och musiken. Inspirerad av konstnären Claes Eklundhs måleri, komponerar musikern Hans Pålsson ett nio minuter långt pianostycke som framförs vid en av Eklundhs vernissager 2003. Inspirationen och samspelet mellan de båda konstnärerna väckte Jan Troells lust att skildra tillkomsten av ett verk och hur kreativiteten kan fungerar mellan olika konstyttringar.

   – Ursprungligen tänkte jag att dokumentären skulle bestå av Pålssons musikstycke och under de nio minuterna skildra Eklundhs verk. Men i processen som uppstod dem emellan skapades så mycket mer, säger Jan Troell. Dessutom sa de så intressanta saker att jag beslutade mig för en talfilm som slutade på 59 minuter i stället, skrattar Troell.

Ger inga svar

Som åskådare ställs vi inför en tom målarduk och tomma notblad. Från noll får vi följa tillkomsten av en målning och ett musikverk, men också hur samverkan mellan de båda konstnärerna bidrar till hur verken utformas.

   – Det är oerhört inspirerande att ta del av någon annans arbetsprocess, säger Hans Pålsson. Det ger idéer om hur man själv kan arbeta vidare i sin egen process, att se nya vägar, menar han. I filmen möts ytterligare en konstart, vilket är filmen själv. Jan Troell deltar även han, genom sin närvaro, i interaktionen mellan Pålsson och Eklundh. Under processens gång lockar han fram berättelser ur Eklundh och Pålsson om uppväxtens betydelse och om vad som format dem som konstnärer. I filmen avslöjar Eklundh förtroligt att ”om jag haft en harmonisk uppväxt hade jag förmodligen inte blivit konstnär”, samtidigt som Hans Pålsson menar att ”även snälla människor kan ha en djävul i sig”. Men filmen strävar inte efter att ge några svar, menar Hans Pålsson, den ger en inblick i en skapandeprocess.

Kreativ klippning

För Jan Troell är klippningsarbetet den kreativa delen av filmarbetet.

   – Det roligaste med dokumentären, eftersom vi alla är gamla vänner, har varit processen och att få arbeta tillsammans. Filmen har fått växa fram sporadiskt under två år, säger han. Men inte förrän i klippningsarbetet blir det en film, där upplever jag den kreativa delen.

   – Att sätta upp en kamera och filma är egentligen inte så svårt, det är först när bilderna ska sättas samman som filmen och berättelsen skapas, säger han. Och det är här som de tre konstyttringarna möts, i klippbordet. En process som Troell arbetat med själv, utan sina vänner.

   – Klippningen har helt varit Jans ansvar och vi litar fullt på hans förmåga att få fram våra berättelser och verk i den processen, säger Hans Pålsson.

Mersmak för film

Det stora intresset för filmvisningen på Ven ger arrangören Björn Larsson mersmak.

   – Detta kan vara början på något större. Jag tror Ven har alla förutsättningar för en årligen återkommande filmfestival, menar han. Med det stora intresset för Lilla filmfestivalen i Båstad, som i år utökats till en hel vecka, kan Ven vara ett utmärkt alternativ för dem som vill uppleva mer film och dessutom i en annorlunda miljö, säger Larsson.

Att ön erbjuder en annorlunda upplevelse tycker även musikprofessor Hans Pålsson.

   – Det är helt fantastiskt att få komma till Ven, menar han, och hälsar hjärtligt på bekanta som kommit till filmvisningen. Upplysningen från en besökare om avsaknaden av ett klaviaturinstrument på ön får dock Pålsson att förfärat utbrista:

   – Finns det inget piano på Ven?! Efter att ha återfått en biograf på ön, kanske införskaffandet av ett piano kan bli nästa projekt för Björn Larsson. Hans Pålsson sade sig nämligen gärna återvända till ön.

Av Marie Öhgren, 070803