Fullt på skånskt gästgiveri med anor

Inga förrätter under 135 kronor. Och varmrätterna går lös på runt tre hundringar. Vinlistan på gästgivargården Margretetorp, norr om Ängelholm, gör inte den tunna plånboken gladare. Men deras dignande smörgåsbord är ett alternativ som lockar massor av matglada människor att bege sig ut på landsbygden för att äta skånskt.

Barn mellan 1-12 år betalar 20 kronor per fyllda år för den skånska buffén. Vår 10-årige krogtestare tyckte han fick valuta för pengarna efter sju påfyllningsrundor.

Det är fullt på parkeringsplatserna utanför Margretetorp en söndagseftermiddag. Men i restaurangen finns gott om plats och någon trängsel upplever inte eventnews utsände.

GÄSTIS. Ibland arrangeras här också evenemang - i helgen äter gästerna till historier och musik av Hasse Andersson och Mikael Neumann. I deras föreställning ”Dubbelt upp” ackompanjeras de av Malmömusikern Johan Pihleke.

Historiskt låg gästgiveriet på bästa läge, vid foten av Hallandsåsen, på rastavstånd från hamnen i Helsingborg, längs rutten vidare upp genom Sverige. Enligt gästgiveriets egna efterforskningar har både kungligheter, vanligt folk och skurkar stannat till här före och efter den tungkörda resan över den sandiga åsen.
Idag blir resan härifrån också tung. Smörgåsbordet, som påminner starkt om ett traditionellt julbord, består egentligen av tre bord. Salladsbord, kallskuret och sill samt dessertbord, plus en varm avdelning med bland annat potatisgratäng, stek, prinskorvar, köttbullar och Janssons frestelse. Mycket är delikatesser lagade av det egna köket.

Tyvärr serveras buffén endast i ett par timmar - på helgen tre. Vi kommer sista timmen klockan två en söndag och då är några av faten länsade och fylls inte på igen. Vad det var som var så åtråvärt är svårt att veta, eftersom det saknas märkning vid en del fat. Dock vet vi att det är strykande åtgång på lövtunn rostbiff, rökt lax och den något torra vegetariska pajen med paprika och broccoli. På dessertbordet försvinner snabbt utsökta kladdiga chokladrutor, chokladbollar, polkagrismaränger och olika sorters glass. Trots att det är hallonpajen som är allra godast.

Vårt testsällskap består av sex personer i alla ålderskategorier med vitt skilda smaker. Och runt om oss syns liknande sällskap för att fira högt aktade familjemedlemmar och jubilarer, men också matgäster på tu man hand. Så fort vi anvisats till vår plats på den solvarma glasverandan får vi beställa drycker – en detalj som gästgiveriet till vår glädje tar på största allvar. Barnens apelsinjuice kommer in i vars en egen halvliterskaraff, till det en bringare med krossad is. Det vita vinet till de myndiga serveras som sig bör i en vinkylare. Förstaintrycket och servicen är präglat av vänligt bemötande, påpasslighet och snabbhet.

På borden ligger vita dukar, gula färska rosor lyser välkomnande och vita stärkta servetter nästan bländar i solskenet. Här trivs tyvärr också säsongens första flugor, men de är inte fler än att man kan likvidera dem med lite list och kvickhet. Annars står miljön för en stor del av upplevelsen, med gångbroar över bäckarna i den vitsippsdränkta dalen utvändigt - och skånskantika prylar, kopparkärl och rustikt möblemang invändigt. En spännande detalj för den morbida är de dramatiska tavlorna som pryder toaletternas väggar. Eftersom avträdet är välbesökt kan tilläggas att det håller lika utmärkt klass som allt annat på Margretetorp. Gästgiveriet har funnits här i århundraden och lär med den här inriktningen fortsätta giva gäster mat och avkoppling länge till. 100512

GREKISKT. Har man inte Fru Fortuna på sin sida och går och vinner en resa till Grekland, som en lycklig Lundabo nyligen gjorde, kan man göra en liten grekisk minisemester utan att ens lämna landet. Åtminstone på matfronten. I Lund finns ett riktigt blåvitt matställe - Vassilis Kourkakis restaurang ”Mediterranean” som bland besökarna varje år lottar ut en resa till hans hemland.

Klassiker som moussaka, grekisk sallad, souvlaki och tzatsiki är några av de grekiska rätter som hans kök lagar bara ett stenkast från domkyrkan. Vi provar det mesta av detta, men hoppar över nationalrätten moussaka eftersom souvlakitallriken med två grillspett, friterad potatis och tzatziki är rejält mättande.

     Den grekiska salladen måste man beställa in separat – men räkna inte med en fetaostorgie – det är snålt med just den varan. Vid vårt besök fanns två små bitar på hela tallriken som i övrigt bestod av fräscha och fina grönsaker och svarta oliver.

Köttet på grillspetten består av stora bitar som håller sig ganska saftiga. För flera år sedan har vi ätit precis samma rätt här och då var köttet segt och oputsat.

     Ännu värre matupplevelser finns på temat souvlaki. På en taverna vid färjeläget i grekiska Pireus, utanför Aten, har vi för några år sedan blivit serverade vidbrända spett bestående av två centimeter tjock svål och resten senigt och knastrigt kött. Till och med den lösdrivande hunden som sprang runt och tiggde vid alla borden såg skeptisk ut. Som tur är tycker inte alla likadant. Den då fyraårige sonen åt upp hela familjens alla spett.

     Hans undsättning behövs inte i Lund. Våra grillspett får godkänt, men går helt klart göra till en riktig hit med mörare råvara.

FOTO: ARKIVBILD EVENTNEWS

Servicen är utmärkt och ges den här lördagskvällen av en medelålders grekisk man som jobbar snabbt och effektivt mellan tätt stående borden. Han hinner till och med lite artigt småprat under tiden. Hit kommer man för den behagliga atmosfären, personliga bilder och saker från Grekland pryder väggarna och möblemanget är det samma som på vilken grekisk uteservering som helst. Husets röda vin smakar solsemester och ölet Mythos doftar honung och sommar. Det enda som inte stämmer är kylan som drar in genom dörren och den går i ett.

På Mediterranean har man också anammat att större delen av gästerna består av studenter och människor med intresse att lära nya saker. På servetterna har man tryckt upp en behändig liten grekisk-svensk ordlista med användbara fraser för unga gäster. ”Jag älskar dig” för de målmedvetna och ”jag tycker om dig” för de mer försiktiga. Polí nóstimo – betyder ”mycket gott”. Vi vill säga ”helt okej”, men det finns inte med i ordlistan.   
Och vad åt då restaurangens resevinnare undrar den nyfikne? En stor lyxig grekisk gudamenu för att ligga väl till i dragningen? Nix. Ingenting alls. På dragningskvällen kom han för att äta med sina vänner, men fick gå igen eftersom det var fullbokat. 100413

Smaklöst men generöst hos danska Flora

STEKHUS. Före eller efter ett evenemang i Köpenhamn finns gott om matställen att välja bland. Ett med humana priser och mat för de flesta är Floras Steakhouse, som ligger en lagom promenad från huvudbangården eller kvarteret med Det Ny Teater.

Det finns gott om restauranger i

kvarteren runt Det Ny Teater i Köpenhamn.

Från vuxenmenyn provas saftig kyckling och wokade grönsaker, som visar sig vara en rejäl portion upplagd på en tallrik i dimensionen serveringsfat. Det är på den här rätten som kocken lagt allt krut. Inte heller denna rätt kryddas, men köttet är så mört och väl tillagat att det smälter i munnen. Det är en skam att inte länsa tallriken på alla lagom skurna och utmärkt stekta grönsaker. De befinner sig i ingenmansland mellan rått och välstekt - paprika, morötter, svamp, broccoli, böner och ärtskidor lyser i klara färger och hela tallriken skriker fräschhet. Det låter krispigt och känns nyttigt och lyxigt. Men uppgiften är omöjlig att fullfölja, så här mycket mat kan ingen äta!

Till maten dricker vi färskpressad apelsinjuice, som luktar, smakar och ser ut som äkta vara. Alltså inte sådan ”färskjuice” med kort datum som man kan köpa på flaska, utan de åtråvärda droppar

som någon (troligen en maskin) klämt och kramat ur flera kilo apelsiner. Riktigt god och ett minne för livet enligt vår yngre recensent. Så till Floras miljö som går i 70-talsstuk - mexitegel, blandat med modern inredning och stora guldiga spegelramar. Runt omkring oss äter stora sällskap, familjer, par och ensamma. På alla bord lyser stearinljus, utom vårt. En mysglad knatte skräder inte orden och informerar om orättvisan. Snart är det upplyst även vid vårt bord. Denna lördagskväll ljuder jazzsångerskan Esperanza Spalding på behaglig nivå i högtalarna. Vi tittar på stora tavlor som påminner om Krøyers kända Skagen-motiv. Dessa och trafiken med cyklister, en limousin och glada fotgängare på Vesterbrogade utanför vårt fönster leder till spännande samtal. När vi känner oss klara får vi genast betala och kan fortsätta vår kväll på galej i Köpenhamn.

2010-03-18