TEATER. Det är kanske inte helt lätt att föreställa sig den så ofta komiske skådespelaren Johan Ulveson i ett thrillerdrama. Även om han på Dramaten och de andra stora teatrarna i Stockholm har gjort en hel del annat än humor och komedi. Nu är han aktuell i samtliga roller i Riksteaterns uppsättning av Schackspelaren. Ulveson själv är hemlighetsfull om föreställningen.

     – Det finns ett thrillerinslag och det handlar om schack, men den har också helt andra dimensioner, säger han. Pjäsen handlar om en man, en resa och ett schackspel. Det hela utspelar sig under sent 1940-tal och bygger på novellen Människoschack av den österrikiske författaren Stefan Zweig.

     – Man behöver absolut inte veta en massa om schack för att tycka om Schackspelaren. Den handlar snarare mycket om hur stort behov vi har av varandra och är samtidigt en oerhört spännande berättelse om hur man överlever tortyr, säger den isländske regissören Thor Tulinius som tidigare satt upp ett tjugotal produktioner däribland den här som mottogs väl för ett par år sedan hemma på Island.

Tog sitt liv

Pjäsen bygger på novellen ”Människoschack” av författaren Stefan Zweig (1881-1942). Novellen har också blivit en kortfilm från Pixar 1997, kallad ”Geri’s Game”. Zweig skrev förutom dramatik även lyrik, noveller och romaner. 1942 begick han självmord i Brasilien, övertygad om att Hitler skulle gå segrande ur Andra världskriget.

     Hans handling förläggs nu ombord på en passagerarångare som ska lämna New Yorks hamn mot Buenos Aires. Där sitter den obesegrade schackmästaren Mirko Czentovic. Ryktet om hans personlighet är allt annat än smickrande, men han inviteras ändå till flera partier schack, mot betalning. Han får möta den mystiske och oansenlige Dr B, som suttit fånge hos Gestapo. I isoleringen har han hållit sin galenskap i schack genom att spela brädspelet med sig själv. Det blir ett spel på liv och död.

2009-09-29